Avgörandet av unionens domstol bekräftar även Energimyndighetens oberoende

Ett beslut som nyligen fattats av Europeiska unionens domstol understryker nättillsynsmyndigheternas oberoende av nationell politisk makt. Domstolens avgörande om Europeiska kommissionen och Förbundsrepubliken Tyskland utgör en riktlinje för hela Europeiska unionen. Beredningen av lagstiftningen om internprissättning visade att oberoendet för de nationella myndigheterna ska säkerställas, även i Finland.

I sitt senaste avgörande bedömde unionens domstol de nationella tillsynsmyndigheternas oberoende. Enligt avgörandet den 2 september 2021 hade Förbundsrepubliken Tyskland brutit mot skyldigheterna enligt elmarknadsdirektivet genom att i lagstiftningen föreskriva vilka ärenden som skulle omfattas av de nationella tillsynsmyndigheternas uppgifter. I unionens domstol hade Europeiska kommissionen väckt tillsynstalan mot Förbundsrepubliken Tyskland. En av de fyra anmärkningarna handlade om de nationella tillsynsmyndigheternas oberoende. 

Frågan om de nationella tillsynsmyndigheternas oberoende har även tagits upp i Finland, särskilt i samband med prissättningen av elöverföring. I anslutning till beredningen av lagstiftningen om överföringsprissättning har det förekommit politiska ansträngningar för att i lagstiftningen inkludera ärenden som enligt direktivet tillhör en nationell tillsynsmyndighets utrymme för skönsmässig bedömning. Av denna anledning anser Energimyndigheten att det är nödvändigt att lyfta fram de viktigaste aspekterna i domstolens senaste dom och att precisera hur Energimyndigheten i sin verksamhet som nationell tillsynsmyndighet ska säkerställa opartiskheten och allmänintresset. 

Opartisk myndighetsverksamhet kräver fullständigt oberoende

I sina tidigare domar har unionens domstol preciserat att beroendet i fråga om beslutsfattande kräver att den nationella tillsynsmyndigheten, inom ramen för de tillsynsuppgifter och tillsynsbefogenheter som avses i elmarknadsdirektivet, fattar sina beslut självständigt, enbart på grundval av allmänintresset. Myndigheten ska säkerställa att de mål som eftersträvas med direktivet iakttas, utan att behöva följa några externa instruktioner från andra offentliga eller privata organ.

I den aktuella domen fastslog domstolen att det krav på oberoende som avses i direktivet visserligen inte påverkar de allmänna riktlinjer som regeringen har utfärdat. Det framgår emellertid tydligt av ordalydelsen i direktivets bestämmelser att sådana allmänna riktlinjer inte rör de nationella tillsynsmyndigheternas tillsynsuppgifter och tillsynsbefogenheter. Det innebär att frågor som tillhör en myndighets befogenheter inte kan föreskrivas genom allmänna riktlinjer i den nationella lagstiftningen.

Enligt elmarknadsdirektivet ska överförings- och distributionstariffer eller metoder för beräkning av dem fastställas enligt transparenta kriterier. Dessutom ska tarifferna och metoderna vara proportionella och tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt. Enligt domstolen ingår fastställandet av metoder för att beräkna eller fastställa villkoren för anslutning och tillträde till nationella nät, inklusive tillämpliga tariffer, bland befogenheterna för de nationella myndigheterna.

I sin dom lade domstolen starkt fokus på nättillsynsmyndigheternas oberoende av den nationella politiska makten och de mål som fastställts på unionsnivå. På samma sätt som generaladvokaten tidigare påpekat i sitt förslag till avgörande fastslog domstolen följande: ”Det är nödvändigt att de nationella tillsynsmyndigheterna är fullständigt oberoende i förhållande till ekonomiska och offentliga aktörer, oavsett om det rör sig om förvaltningsorgan eller politiska organ, och i det sistnämnda fallet innehavare av den verkställande makten eller lagstiftningsmakten, så att de beslut som fattas av de nationella tillsynsmyndigheterna verkligen är opartiska och icke‑diskriminerande, genom att utesluta möjligheten att gynna företag och ekonomiska intressen som är knutna till regeringen, till majoriteten eller i vilket fall som helst den politiska makten. Den strikta åtskillnaden i förhållande till den politiska makten gör det dessutom möjligt för de nationella tillsynsmyndigheterna att inlemma sina åtgärder i ett långsiktigt perspektiv, vilket är nödvändigt för att uppnå målen i direktiven 2009/72 och 2009/73.”

I likhet med generaladvokaten fastslog domstolen även att den befogenhet som uteslutande tillkommer de nationella tillsynsmyndigheterna, tillsammans med dessa myndigheters oberoende, ska säkerställas gentemot alla politiska organ. Oberoendet ska säkerställas både gentemot regeringen och gentemot den nationella lagstiftaren, vilken inte kan frånta de nationella tillsynsmyndigheterna en del av dessa befogenheter och tilldela andra offentliga organ dem. 

Domstolen betonade betydelsen av EU-rätten

I sitt avgörande betonade domstolen den unionsrättsliga räckvidden i målet. Domstolen konstaterade att Europeiska unionens funktionssätt bygger på principen om representativ demokrati, enligt vilken el- och naturgasmarknadsdirektiven också har antagits. Dessutom konstaterade domstolen att de nationella tillsynsmyndigheterna, vid utövandet av sina befogenheter, är underkastade principer och regler som fastställts genom ett detaljerat regelverk på unionsnivå, vilket begränsar deras utrymme för skönsmässig bedömning och hindrar dem från att göra politiska val.

Som nationell tillsynsmyndighet säkerställer Energimyndigheten opartiskheten och allmänintresset genom att samråda med intressenter om tillsynsmetoder till och med i större utsträckning än vad el- eller naturgasmarknadsdirektiven kräver. Processen för samråd om Energimyndighetens tillsynsmetoder kommer att vidareutvecklas i framtiden, och syftet är att inrätta en delegation för intressenter för att säkerställa samråd med alla intressenter.  

Bakgrund

• När det gäller regleringen av el- och naturgasmarknaden är ett av de viktigaste elementen att efterlevnaden av reglerna övervakas av en nationell tillsynsmyndighet som är fullständigt oberoende av alla organ. I el- och naturgasdirektiven konstateras att erfarenheterna visar att regleringens effektivitet ofta motverkas av att tillsynsmyndigheterna inte är tillräckligt självständiga gentemot staten samt har otillräckliga befogenheter och för lite handlingsfrihet. 
• Direktiven kräver att varje medlemsstat ska utse en tillsynsmyndighet och se till att tillsynsmyndigheten, när den utför de uppgifter som den tilldelats, är oberoende av privata organ, en regering eller politiskt beslutsfattande. I Finland är Energimyndigheten nationell tillsynsmyndighet. 
• Enligt elmarknadsdirektivet ska vissa uppgifter uttryckligen ingå i de nationella tillsynsmyndigheternas befogenheter. Tillsynsmyndigheterna behöver kunna fatta beslut i alla regleringsfrågor som är relevanta för att den inre marknaden för el ska kunna fungera ordentligt, och vara fullständigt oberoende av övriga offentliga eller privata intressen. 

Mer information: direktör Veli-Pekka Saajo 029 5050 023, ledande jurist Nora Kankaanrinta 029 5050 076 och jurist Joonas Tervo 029 505 0063, e-post: [email protected].

Domstolens dom: Mål C-718/18 Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland

Förslag till avgörande av generaladvokaten: Mål C-718/18 Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland