Avtalets årsrapportering kan användas som rapportering enligt lagen. Då skulle den som anslutit sig till det frivilliga energieffektivitetsavtalet årligen lämna uppgifter om sin slutliga energiförbrukning som en del av den avtalsrelaterade rapporteringen.
Offentliga sektorn
Energieffektivitetslagen (EEL, 1429/2014) har som huvudsakligt syfte att främja energieffektiviteten genom att ställa skyldigheter för användningen och produktionen av energi. Lagens tillämpningsområde omfattar i stor utsträckning aktörer som använder och producerar energi. Inom den offentliga sektorn gäller EEL upphandlande enheter och offentliga organ (ny aktör) samt även offentligt ägda dotter- och intressebolag.
Utöver EEL är energieffektivitetsavtal ett centralt inslag i genomförandet av EED (EU:s energieffektivitetsdirektiv).
- Tillämpning av principen energieffektivitet först.
- Som en ny aktör definieras ett offentligt organ, för vilket vissa energieffektivitetsförpliktelser införs.
- Årlig rapporteringsskyldighet för det offentliga organets slutliga energiförbrukning. Kommunerna omfattas av skyldigheten stegvis under åren 2026–2030 enligt kommunens invånarantal.
- Kommunerna, landskapsförbunden och välfärdsområdena ska beakta energieffektivitet i den långsiktiga planeringen (t.ex. strategier, planer och åtgärdsprogram för energi- och klimatarbetet osv.).
- Kommuner med över 45 000 invånare ska utarbeta planer för uppvärmning och kylning.
- Beaktande av energieffektivitet vid köp och hyrning av nya byggnader.
- Energieffektivitetsförpliktelserna vid offentlig upphandling utvidgas från centralförvaltningen till hela den offentliga sektorn (upphandlande enheter).
- För företag, även offentligt ägda, om de inte anses vara offentliga organ enligt lagen, blir det obligatoriskt att införa ett energiledningssystem (om den genomsnittliga slutliga energiförbrukningen överstiger 23 600 MWh/år under de föregående 3 kalenderåren) eller att uppfylla en obligatorisk skyldighet att genomföra en energibesiktning (om den genomsnittliga slutliga energiförbrukningen överstiger 2 700 MWh/år under de föregående 3 kalenderåren).
- För energibolag införs nya och skärpta förpliktelser (fjärrvärme).
En del av skyldigheterna enligt EED kan fullgöras genom energieffektivitetsavtal, vilket möjliggör ett flexibelt sätt att nå de mål som fastställs i direktivet.
- JETS är ett centralt verktyg för genomförandet av EED:s (artikel 6) alternativa angreppssätt, genom vilket ett offentligt organ kan undvika det s.k. tvångsalternativet, dvs. den s.k. tvångsrenoveringen (renovering av uppvärmda byggnader över 250 m² så att energieffektiviteten motsvarar en ny byggnad). Att det alternativa sättet kan bibehållas under hela avtalsperioden (2026–2035) förutsätter dock att JETS har tillräcklig täckning, så att det kan påvisas att man med det alternativa sättet uppnår minst motsvarande energibesparing som med obligatoriska renoveringar av byggnader.
- Årsrapporteringen inom energieffektivitetsavtalet kan användas som den årliga rapporteringen av energiförbrukningen enligt EEL. Då lämnar den som anslutit sig till det frivilliga energieffektivitetsavtalet årligen uppgifter om sin slutliga energiförbrukning som en del av den avtalsrelaterade rapporteringen, medan kommuner som inte anslutit sig till avtalet ska lämna årsrapporteringen separat.
- I den långsiktiga planeringen (t.ex. strategier, planer och åtgärdsprogram för energi- och klimatarbetet osv.). JETS erbjuder en referensram och ett praktiskt sätt att inkludera energieffektivitet i de strategiska planer som avses i EEL. Mer information: Offentlig sektor: Handlingsplan (på finska)
- Genom energieffektivitetsavtal kan man också delvis uppfylla förutsättningarna för befrielse från skyldigheten att införa ett obligatoriskt energiledningssystem och från energibesiktning enligt 3 § 2 mom. h och 7 § 2 mom. i EEL.
Mer information om energieffektivitetsavtal: https://energiatehokkuussopimukset.fi/sv/
Definitionen av ett offentligt organ
I det nya energieffektivitetsdirektivet (EU) 2023/1791 skiljs definitionerna av upphandlande myndighet och offentligt organ åt. Den nya definitionen av offentligt organ är snävare än definitionen av upphandlande myndig-het eller upphandlande enhet. Om en aktör är ett offentligt organ är den också en upphandlande myndighet eller en upphandlande enhet, men alla upphandlande myndigheter och enheter är inte offentliga organ. Samma definition av offentligt organ används i energieffektivitetslagen (1429/2014) i dess lydelse från och med ingången av 2026.
Definitionen av ett offentligt organ är ny, och någon helt motsvarande definition har inte funnits tidigare. Offentliga organ är nationella, regionala och lokala myndigheter och enheter som direkt finansieras och förvaltas av dessa myndigheter och som inte har industriell eller kommersiell karaktär. Med direkt finansiering och förvaltning avses en andel på över 50 procent av enhetens finansiering och beslutanderätt. Förutsättningarna ska uppfyllas samtidigt.
I Finland avses med myndigheter enligt definitionen de myndigheter som hör till staten, välfärdsområdena, samkommunerna och kommunerna. Till definitionens tillämpningsområde skulle i princip höra statens och kommunernas affärsverk och balansenheter, eftersom de juridiskt utgör en del av myndigheten (del av samma juridiska person). En stor del av de statligt ägda företagen skulle falla utanför definitionen, eftersom de är verksamma på marknaden under normala konkurrensförhållanden eller eftersom den förutsättning som gäller myndighetens finansiering inte uppfylls. Aktörer som skulle falla utanför är bl.a. kommunernas energi- och nätbolag samt kommunägda hyres- och bostadsrättsbolag.
Myndigheten har utarbetat en anvisning och en bedömningsblankett i anslutning till definitionen.
Anvisning: Definitionen av offentligt organ enligt energieffektivitetsdirektivet
Bedömningsunderlag för definitionen av offentligt organ
Rapporteringsskyldighet för offentliga organs slutliga energiförbrukning
Det offentliga organet ska följa upp sin slutliga energiförbrukning. Det offentliga organet ska årligen senast den 30 april lämna uppgifter om sin slutliga energiförbrukning för det föregående kalenderåret till Energimyndigheten.
Kommunerna omfattas av skyldigheten stegvis.
Skyldigheten gäller kommuner med minst 50 000 invånare från och med att regleringen träder i kraft, kommuner med minst 5 000 invånare från och med den 1 januari 2027 och alla kommuner från och med den 1 januari 2030.
Dessutom ska alla offentliga organ rapportera uppgifter för år 2021 senast den 31 oktober 2026.
Det offentliga organet ska årligen senast den 30 april lämna uppgifter om sin slutliga energiförbrukning för det föregående kalenderåret.
Syftet med anmälan är att:
- övervaka att skyldigheten fullgörs
- samla in uppgifter för rapportering till Europeiska kommissionen
Anmälan lämnas via Energimyndighetens e-tjänst.
Den slutliga energiförbrukningen ska omfatta energiförbrukningen för alla det offentliga organets energianvändningsobjekt för det föregående hela kalenderåret. I anmälan ska ingå:
- det offentliga organets grunduppgifter samt
- i en separat bilaga verksamheter där energi används och deras energiförbrukning per energislag (t.ex. fjärrvärme, naturgas, lätt brännolja, el):
- Byggnader: antalet byggnader som organet äger och använder (egna eller hyrda), volym och förbrukningsuppgifter
- Utomhusbelysning och vattenförsörjning: förbrukningen för gatu- och utomhusbelysning samt vattenförsörjning (om aktören har sådana verksamheter)
- Egna fordon: förbrukningen för egna och leasade fordon samt arbetsmaskiner
- Övrig förbrukning
Planer för uppvärmning och kylning
Kompletteras senare.
Energieffektivitet vid offentlig upphandling
Från och med början av 2026 medför den uppdaterade energieffektivitetslagen (1429/2014) en skyldighet att beakta energieffektivitet vid upphandlingar och koncessionsavtal som överskrider EU-tröskelvärdena. Bestämmelser om detta finns i 5 a kap. i energieffektivitetslagen. Syftet med regleringen är att säkerställa att energieffektivitet bedöms systematiskt redan i planeringsskedet och att de produkter och tjänster som upphandlas motsvarar marknadens bästa praxis.
Skyldigheten gäller de upphandlande enheter som avses i lagen om offentlig upphandling och koncession (1397/2016), dvs. den s.k. upphandlingslagen, samt i lagen om upphandling och koncession inom sektorerna vatten, energi, transporter och posttjänster (1398/2016), dvs. den s.k. upphandlingslagen för specialsektorer.
De upphandlande enheterna ska iaktta de skyldigheter som föreskrivs i energieffektivitetslagen när de gör upphandlingar eller ingår koncessionsavtal som omfattas av tillämpningsområdet för de ovan nämnda lagarna och vars värde är lika med eller högre än de fastställda EU-tröskelvärdena. EU-tröskelvärdena grundar sig på GPA-avtalet samt på en förordning som kommissionen har antagit, och EU-tröskelvärdena ses över vartannat år. Mer om tröskelvärden bl.a. här: Tröskelvärdern | Upphandling
Den upphandlande enheten behöver dock inte iaktta dessa skyldigheter, om det inte är tekniskt genomförbart.
Dessutom finns det i lagen undantagsbestämmelser för situationer där skyldigheten skulle stå i strid med försvarsförvaltningens eller Gränsbevakningsväsendets primära mål, eller om tillämpningen skulle äventyra den allmänna säkerheten eller hindra reaktioner på nödsituationer som hotar folkhälsan.
När den upphandlande enheten planerar en upphandling eller ett koncessionsavtal som överskrider tröskelvärdena ska den tillämpa principen energieffektivitet först genom att bedöma alternativa kostnadseffektiva energieffektivitetslösningar.
Den upphandlande enheten ska således utreda om investeringsmålen kan nås på något annat sätt som är mer energi- och kostnadseffektivt.
Mer om principen energieffektivitet först här: Principen om energieffektivitet först
När en upphandlande enhet planerar genomförandet av ett byggentreprenadprojekt för ett offentligt organ, en tjänsteupphandling som gäller en byggnad som ägs av ett offentligt organ eller någon annan tjänsteupphandling, ska den bedöma möjligheten att utnyttja energiserviceavtal.
Det innebär att man vid planeringen av upphandlingen bedömer om upphandlingen kan genomföras som en energitjänst, dvs. genom ett s.k. ESCO-avtal.
Mer om energieffektivitets- och ESCO-tjänster bl.a. på Motivas webbplats: Energiatehokkuus- ja ESCO-palvelut - Motiva (på finska)
Om en produkt har en energimärkning enligt förordning (EU) 2017/1369 får den upphandlande enheten endast upphandla produkter som tillhör de två bästa av de energieffektivitetsklasser där det finns ett betydande antal produkter. I praktiken innebär skyldigheten i regel att den upphandlande enheten i första hand ska upphandla produkter som hör till energieffektivitetsklass A eller B.
I produktdatabasen för energmärkning kan man kontrollera hur många produkter i olika energiklasser som har släppts ut på EU-marknaden. Du kan kontrollera uppgifterna om produktgruppens och modellernas fördelning enligt effektivitetsklass i enlighet med urvalskriterierna.
Om en produktgrupp inte har någon energimärkning, men det finns en produktgruppsspecifik ekodesignförordning, får den upphandlande enheten endast upphandla produkter som uppfyller de referensvärden som anges i den förordningen.
Information om produktgrupper för vilka ekodesign- och energimärkningsförordningar har utarbetats finns här: Produktkrav – Ekosuunnittelu.info
Om upphandlingen avser ett produktpaket får den upphandlande enheten ge produktpaketets totala energieffektivitet företräde framför enskilda produkters energieffektivitet. Med produktpaket avses en helhet av produkter som ska upphandlas, för vilka det både separat för de ingående produkterna och dessutom för hela produktpaketet som helhet har utfärdats en energimärkning.
Om upphandlingen avser bildäck som omfattas av förordning (EU) 2020/740 får den upphandlande enheten endast upphandla däck som hör till den högsta bränsleeffektivitetsklassen. Andra däck får dock upphandlas, om det är motiverat av skäl som hänför sig till säkerhet eller folkhälsa.
Om upphandlingen avser en tjänst ska den upphandlande enheten i sin anbudsbegäran kräva att de nya produkter som, i den mån de ingår i anbudet, upphandlas för att producera tjänsten uppfyller de krav för produktupphandlingar som behandlats ovan och som föreskrivs i 29 b § i energieffektivitetslagen (EEL).