Tillsyn över prissättningen för elöverföring
Elöverföringen är ett naturligt monopol, eftersom upprätthållandet av parallella elnät skulle vara ekonomiskt olönsamt och försämra eldistributionens tillförlitlighet. Energimyndigheten utövar tillsyn över skäligheten i prissättningen av elöverföring.
Nätbolagens prissättning övervakas som en helhet via verksamhetens totala omsättning. Bolagen ska prissätta sina eldistributionstjänster enligt de sätt som Energimyndighetens tillsynsmetoder för skälig prissättning visar. Med tillsynsmetoderna fastställs ett avkastningstak för bolagen, dvs. en skälig avkastning på det kapital som är bundet till elnätet. Energimyndigheten fastställer alltid metoderna för åtta år framåt.
Energimyndigheten granskar skäligheten i prissättningen i efterhand bolagsvis. Efter utgången av den fyraåriga tillsynsperioden meddelar Energimyndigheten varje elnätsbolag ett tillsynsbeslut om prissättningens skälighet. I beslutet kontrolleras om bolagets prissättning har överskridit eller underskridit en skälig nivå. Detta ger bolaget antingen över- eller underskott.
Om nätbolaget under tillsynsperioden har uppburit överpris, ska det återbetala överskottet till kunderna under följande fyraårsperiod via prissättningen av avgifterna för nättjänsterna. Återbetalningen kan också ske genom att öka investeringarna i elnätet. På motsvarande sätt kan ett bolag som underskattat priset lyfta prissättningen av sina nättjänster med ett belopp som motsvarar underskottet under följande tillsynsperiod.
Vid prishöjningar för elöverföring ska man alltid följa det lagstadgade höjningstaket: nätbolaget kan inte höja överföringspriset med mer än åtta procent jämfört med de avgifter som tagits ut under de föregående 12 månaderna.
År 2028 fattar Energimyndigheten beslut om skälig prissättning under tillsynsperioden 2024–2027. För tillsynsperioden som gick ut 2023 meddelar verket bolagsspecifika tillsynsbeslut om skäligheten i prissättningen för den fyraåriga perioden, när tillsynsmetoderna för 2022–2023 har konstaterats vara lagenliga i rätten.
Elöverföringspriset varierar områdesvis
I Finland finns 77 distributionsnätsbolag och varje bolag verkar inom det geografiska ansvarsområde som Energimyndigheten fastställt i elnätstillståndet. Dessa områden skiljer sig avsevärt från varandra.
De regionala skillnaderna i priserna för elöverföring påverkas i huvudsak av elnätets geografiska läge, områdets befolkningstäthet samt antalet investeringar som krävs för att utveckla och underhålla nätet, till exempel investeringar i leveranssäkerheten. I allmänhet är distributionspriserna lägst i de största städerna. I glesbygden kan avstånden däremot vara långa och kostnaderna för utvecklingen och underhållet av elnätet fördelas på ett mindre antal kunder, varvid även distributionspriserna är högre.
Prissättningen av eldistributionen ska vara enhetlig inom nätbolagets ansvarsområde.
Även utvecklingen av elnätet övervakas
Nätbolagen ansvarar för underhållet och utvecklingen av sitt elnät. Efter de omfattande elavbrotten till följd av stormarna 2011 reglerades förbättringen av elnätets leveranssäkerhet i elmarknadslagen. Enligt lagen ska nätbolagen senast före utgången av 2036 säkerställa att eldistributionen på grund av storm eller snöbelastning inte avbryts för mer än 6 timmar på områden med detaljplan och inte för mer än 36 timmar utanför dessa.
Elnätsbolagen kan välja metoderna för att uppnå målen för leveranssäkerheten. Att lägga jordkablar är en central metod men inte det enda alternativet. I sin helhet syns investeringarna i förbättring av elnätet också i kostnaderna för kunderna.
Med hjälp av nätbolagens utvecklingsplaner övervakar Energimyndigheten att elnätets leveranssäkerhet förbättras. Bolagen ska uppdatera sina planer enligt verkets anvisningar och lämna in dem vartannat år. Planerna ska till exempel innehålla metoder med vilka nätbolaget uppfyller kraven på leveranssäkerhet enligt lagen, antalet åtgärder för de två följande åren och fram till 2036 samt investeringarna under de två föregående åren.
Bekanta dig närmare med Energimyndighetens tillsynsmodell för prissättningen av elnätsverksamheten:
Prissättningen av elnätsverksamheten grundar sig på elmarknadslagstiftningen, de tillsynsmetoder för skälig prissättning som Energimyndigheten fastställt utifrån den samt rättspraxis. Tillsynsmetoderna ska enligt lag och rättspraxis vara jämlika för alla elnätsbolag, vilket innebär att en enhetlig tillsynsmodell tillämpas på alla bolag.
De tillsynsmetoder som Energimyndigheten tillämpar grundar sig på modellen med avkastningstak. Intäktstaket fastställs genom att tillåta en skälig avkastning på det kapital som är bundet till elnätet. Inkomsterna av de avgifter som elnätsbolaget samlat in och kostnaderna för produktionen av nättjänsten ska hållas under det fastställda avkastningstaket under en fyraårsperiod.
Energimyndigheten fastställer inte de distributionsavgifter som kunderna betalar, utan nätbolagen fastställer dem självständigt inom gränserna för det fastställda avkastningstaket.
Efter den fyraåriga tillsynsperioden meddelar Energimyndigheten bolagsspecifika tillsynsbeslut om huruvida elnätsbolagen har prissatt sina tjänster inom ramen för avkastningstaket enligt tillsynsmetoderna.
I tillsynsbeslutet räknas de faktiska justerade resultaten för de olika åren under tillsynsperioden ihop och summan av de skäliga intäkterna för motsvarande år dras av från denna summa. Som slutresultat av beräkningen fås under- eller överskottet i prissättningen under hela tillsynsperioden.
Om de justerade resultaten för tillsynsperioden överstiger beloppet av skäliga intäkter, har nätbolaget ett överskott. Nätbolaget har alltså under tillsynsperioden överskridit avkastningstaket enligt tillsynsmetoderna och tagit ut överpris för sina nättjänster. Det överpris som nätbolaget tar ut ska återbetalas till kunderna under följande fyraårsperiod via prissättningen av nättjänstavgifterna. Om överskottsbeloppet under tillsynsperioden överstiger den skäliga avkastningen med minst fem procent, läggs en ränta till som ska gottgöras kunderna.
Om de faktiska justerade resultaten från tillsynsperioden å sin sida underskrider beloppet av skäliga intäkter, uppstår ett underskott för nätbolaget. Då har nätbolaget inte tagit ut det maximibelopp för sina nättjänster som avkastningstaket skulle ha tillåtit och bolaget kan höja prissättningen av sina nättjänster med ett belopp som motsvarar underskottet under följande tillsynsperiod. För ändringar i prissättningen ska nätbolaget dock beakta höjningstaket på åtta procent enligt elmarknadslagen.
Med under- och överskott avses inte direkt nätbolagets bokslutsmässiga ställning (vinst/förlust), utan under- och överskottet beskriver bolagets faktiska prissättning i förhållande till det avkastningstak som tillsynsmetoderna fastställt för tillsynsperioden.
Nej, det kan bolaget inte göra. Det bundna kapitalet i den balansräkning som Energimyndigheten korrigerat kan högst motsvara elnätets nuvarande bruksvärde. Elnätets nuvarande bruksvärde beräknas utifrån de enhetspriser som Energimyndigheten fastställt för elnätets komponenter (till exempel luftledningar, jordkablar, transformatorer), nätkomponenternas medelålder och de användningstider som nätbolaget valt för nätkomponenterna.
För varje komponent i nätbolagets elnät beräknas det nuvarande bruksvärdet och hela nätets nuvarande bruksvärde består av summan av komponenternas nuvarande bruksvärden. I praktiken är elnätets nuvarande bruksvärde större ju nyare elnätet är. När nätkomponentens medelålder är lika stor som användningstiden är det nuvarande bruksvärdet noll.
Även om hur mycket skuld som helst har tagits in i bolagets balansräkning utgör elnätets nuvarande bruksvärde ett maximibelopp för det bundna kapitalet för vilket en skälig avkastning beräknas. Om skuldbeloppet alltså överstiger elnätets nuvarande bruksvärde, ingår den överskjutande delen inte i beräkningen av avkastningen och ingen avkastning fås för den.
Tillsynsmetoderna beaktar inte de faktiska räntekostnader som bolaget betalat för sina lån, dvs. på basis av dem tillåts ingen avkastning. Dessa är beskattningsfrågor som Energimyndigheten inte har lagstadgad behörighet att utöva tillsyn över.
Finansieringskostnaderna kommer i resultaträkningen först efter utgångspunkten för beräkningen av tillsynsmetoderna, dvs. rörelsevinsten, och de påverkar inte beräkningen av det faktiska justerade resultatet. Beräkningen utgår alltså från rörelsevinsten, varvid till exempel de faktiska räntekostnader som bolaget betalar inte på något sätt påverkar beräkningen.
Energimyndigheten ska alltid höra och diskutera med intressentgrupperna när den utvecklar tillsynsmetoder.
Under beredningen av tillsynsmetoderna för 2024–2031 diskuterade Energimyndigheten regelbundet med intressentgrupperna. För att höra de olika parternas åsikter inrättades en delegation för intressentgrupper, i vilken även representanter för konsumenter och andra nätanvändare deltog.