UTSLÄPPSHANDEL

EU:s utsläppshandelssystem (EU Emissions Trading System, EU ETS) är ett ekonomiskt styrmedel som bygger på förorenar-betalar-principen och syftar till att minska växthusgasutsläppen kostnadseffektivt. Systemet gäller för EU-länder samt Island, Liechtenstein och Norge, och är kopplat till det schweiziska motsvarande systemet.

Utsläppshandeln delas in i två delar:

• ETS1: den allmänna utsläppshandeln, som började 2005
• ETS2: en ny utsläppshandel för bränslen som omfattar koldioxidutsläpp från vägtrafik, uppvärmningen av byggnader, jord- och skogsbruk samt industrins utsläpp som ligger utanför den allmänna utsläppshandeln.

Vem är skyldig att delta?

I den allmänna utsläppshandeln (ETS1) måste deltagande exempelvis el- och värmeproducenter, större industrianläggningar samt flyg- och sjöfart involveras. Skyldigheterna inom utsläppshandeln för bränsle (ETS2) gäller de aktörer som är punktskatteskyldiga för bränsle, om bränslet och dess användning uppfyller vissa kriterier. Dessa aktörer kallas reglerade enheter.

Vad krävs av företagen?

Deltagande företag måste inneha en utsläppstillstånd och övervaka sina utsläpp enligt en övervakningsplan som godkänts av myndighet. De måste rapportera sina utsläpp, verifierade av extern verifierare, och årligen överlämna ett antal utsläppsrätter motsvarande sina utsläpp.
Varje företag måste också ha ett eget förpliktelsekonto (skyldighetskonto) i EU:s gemensamma unionella register. Unionella registret är en gemensam databas inom EU där utsläppsrätter förvaltas och bokförs. Registret omfattar både obligatoriska skyldighetskonton och frivilliga handel- / transaktionskonton.

Vad är utsläppsrätter och hur erhålls de?

En utsläppsrätt ger rätt att släppa ut motsvarande en ton koldioxid eller motsvarande mängd växthusgaser. Utsläppsrätter makuleras (avvecklas) när ett företag lämnat in lika många utsläppsrätter som motsvarar deras rapporterade utsläpp i unionens register.
Till systemet hör ett årligen minskande utsläppstak som begränsar hur många utsläppsrätter som får emitteras. Praktiskt innebär det att taket bestämmer hur många utsläppsrätter som släpps ut varje år.

Utsläppsrätterna emitteras genom:

• auktion på EU:s gemensamma auktionsplattform
• i ETS1 även genom gratis tilldelning (gratisutdelning) till vissa skyldiga aktörer, det som kallas “gratisutdelning”.

Efter emission kan utsläppsrätter köpas bland annat från andra företag och via börser där utsläppsrätter handlas. Priset på en utsläppsrätt bestäms på marknaden av utbud och efterfrågan. ETS1- och ETS2-marknaderna är separata.

Varför minskar EU:s utsläppshandel utsläppen och är kostnadseffektiv?

EU ETS minskar utsläppen genom att införa ett årligt minskande utsläppstak som begränsar antalet utsläppsrätter. När utsläppsrätterna blir knappa ökar deras pris, vilket uppmuntrar företag att minska utsläppen. 

Systemet är kostnadseffektivt därför att:

• Företagen själva kan välja om de ska minska sina utsläpp eller köpa utsläppsrätter.
• De aktörer som kan göra minskningar till lägst kostnad gör det.
• Överskjutande utsläppsrätter kan säljas till andra, vilket gör att marknaden effektivt styr var minskningarna sker.

Dessutom beaktas en marknadsstabilitetsreserv (reserv för marknadsstabilitet) som mechanism för att upprätthålla styr-effekten i utsläppshandeln. Utsläppsrätter som var tänkta att auktioneras kan överföras till reserv om antalet redan emitterade utsläppsrätter överskrider en förinställd nivå. Från denna reserv kan utsläppsrätter släppas ut för auktion enligt förutbestämda regler.

Vad menas med koldioxidläckage och gratisutdelning?

EU ETS kan öka produktionskostnader vilket kan leda till koldioxidläckage — det vill säga att produktionen flyttas utanför EU till länder med mindre stränga utsläppsregler. För att motverka detta delar man ut utsläppsrätter gratis till vissa företag.

• Mängden gratisutdelning per företag baseras på produktionsvolym och produkt¬s-specifika jämförelsevärden (benchmarks). EU-kommissionen fastställer en maxnivå för gratisutdelningen på EU-nivå, som beror på utsläppstaket.
• För vissa industrier som är mindre utsatta för koldioxidläckage upphör gratisutdelningen gradvis till år 2030. När gratisutdelningen begränsas försöker man kompensera med EU:s gränsjustreringsmekanism (CBAM).
• Från och med 2026 ges gratisutdelning till flygtrafik endast baserat på användning av hållbara bränslen.
• I sjöfart och inom ETS2 finns ingen gratisutdelning.

Hur används intäkterna från auktionsförsäljningen av utsläppsrätter?

Varje stat har tilldelats en andel av de utsläppsrätter som emitteras via auktion, baserat på historiska utsläpp. Auktionerna genomförs på EU:s gemensamma auktionsplattform, European Energy Exchange. Auktioner sker flera gånger per vecka och intäkterna betalas ut till staterna.

Staterna ska använda auktionsintäkterna för klimatskyddande åtgärder som listas i utsläppshandelsdirektivet och i bilaga IV till utsläppshandelslagen.