Distributionsskyldighet

Syftet med distributionsskyldigheten är att främja användningen av hållbara förnybara drivmedel för att motorbensin, dieselolja och naturgas ska kunna ersättas i trafiken. Andelen energi från förnybara källor inom EU ska ökas till 14 procent av slutanvändningen inom transportsektorn senast år 2030. Detta har genomförts genom att nationellt lagstifta om att distributörer av drivmedel är skyldiga att årligen leverera en minimiandel förnybara drivmedel för konsumtion (”distributionsskyldighet”). År 2021 är distributionsskyldigheten 18 procent och den ökar årligen så att den 2029 och därefter är 30 procent. Dessutom har lägre mål fastställts för biodrivmedel och biogas inom transportsektorn, för att främja användningen av biodrivmedel som framställts av vissa råvaror, samt gränsvärden för biodrivmedel och biogas som framställts av vissa råvaror.

Syftet med distributionsskyldigheten för biobrännolja är att främja användningen av hållbar biobrännolja som ersättare av lätt brännolja vid uppvärmning, i arbetsmaskiner och i fast installerade motorer. Detta har genomförts genom att lagstifta om att distributörer av lätt brännolja är skyldiga att årligen leverera en minimiandel biobrännolja till konsumtion (”distributionsskyldighet för biobrännolja”). År 2021 är distributionsskyldigheten för biobrännolja tre procent och den ökar årligen med en procentenhet så att den år 2028 och därefter är tio procent.

Energimyndigheten svarar för verkställandet av lagarna om distributionsskyldighet, tillsynen över att skyldigheterna fullgörs och utförandet av de uppgifter som föreskrivs i lagarna. Tillsynsuppgifterna gällande distributionsskyldigheten överfördes från Skatteförvaltningen till Energimyndigheten från början av 2021.

Lagen om distributionsskyldighet (446/2007), lagen om distributionsskyldighet för biobrännolja (418/2019) och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (”RED II-direktivet”).