I Finland kan elkonsumenterna fritt välja elsäljare. Nätbolaget i regionen ansvarar för anslutningen till elnätet och eldistributionen. Du hittar de elsäljare som erbjuder el i ditt postnummerområde i Energimyndighetens webbtjänst för jämförelse av elpriser på www.sahkonhinta.fi.

I ditt nätbolags ansvarsområde finns även en leveransskyldig elsäljare som ska leverera el till hushållen i regionen till offentliga priser och på offentliga villkor. Priserna ska vara skäliga. Du får information om den leveransskyldiga säljaren i din region av nätbolaget för ditt postnummerområde.
 

Du kan enkelt konkurrensutsätta elförsäljningserbjudandena i ditt postnummerområde i Energimyndighetens prisjämförelsetjänst www.sahkonhinta.fi.

Du behöver känna till

• eldriftsställets postnummer
• den årliga elförbrukningen. Du hittar siffran på din elräkning, men du kan också uppskatta elförbrukningen med hjälp av exemplen på webbplatsen.
• sättet att mäta elförbrukningen (entids-, tvåtids- eller säsongmätning)

Tjänsten listar elförsäljningserbjudandena i förmånlighetsordning. Du kan jämföra erbjudandena enligt avtalstyp.

Kontakta elbolaget eller använd beställningsblanketten för elavtal på säljarens webbplats.

Avtalstypernas giltighetstid och prissättning varierar.

Gäller tills vidare: elavtalet ingås mellan elbolaget och kunden så att det gäller tills vidare. Priset på elenergi (cent/kilowattimme) och grundpriset är kända på förhand. Elbolaget ska informera om ändringar i priset en månad innan de träder i kraft.

Kunden kan säga upp avtalet med en uppsägningstid på två veckor och elbolaget med en uppsägningstid på en månad.

Börsbaserat: i börsbaserat elavtal baserar sig elpriset enligt en formel som fastställs i avtalet. I prissättningen följer börsbaserade avtal i allmänhet priset på den nordiska elbörsen Nord Pool som varierar per timme (spotpris).

Kunden betalar för elen enligt börskursen i vilken säljaren eventuellt lagt till förmedlingsavgift och grundavgift.  Säljaren behöver inte underrätta om prisvariationer om priset är bundet till offentliga referensvärden. Om elpriset till exempel har angetts som ”vårt inköpspris + marginal” är det omöjligt att räkna ut elpriset och då ska säljaren informera om ändringar i priset på förhand.

Kunden har rätt att säga upp ett börsbaserat elavtal som gäller tills vidare med en uppsägningstid på två veckor och elbolaget med en uppsägningstid på en månad.

Tidsbundet (t.ex. 1- eller 2-årigt tidsbundet avtal): elavtalet ingås för en avtalad tidsperiod och upphör i slutet av avtalsperioden. Priset är fast till slutet av avtalsperioden.

Tidsbundna elavtal kan i allmänhet inte sägas upp eller elbolag bytas under avtalsperioden. Uppsägning av ett tidsbundet avtal är en avtalsfråga, och därför gäller det att kontrollera i avtalsvillkoren om till exempel flyttning är en tillräcklig orsak till att säga upp avtalet. Ett undantag utgörs av över tvååriga tidsbundna avtal som konsumenter kan säga upp efter två år.

När du flyttar till en ny bostad ska du ingå ett nytt elavtal. Konkurrensutsätt elavtalet och kontakta den önskade elsäljaren. Normalt ingår elsäljaren även ett eltjänstavtal för din räkning, men om du vill kan du själv teckna ett avtal med nätbolaget. Att ingå ett nytt elavtal och eltjänstavtal är gratis.

Om du vill avtala om elleverans till ett nytt driftställe som ska byggas ska du först kontakta det lokala nätbolaget och ingå ett avtal om anslutning till nätet. En skälig anslutningsavgift tas ut för anslutningen.

För att byta elbolag räcker det att kontakta den nya elförsäljaren. Elförsäljaren kan säga upp det gamla avtalet med fullmakt från kunden. Fullmakten kan ges när det nya avtalet ingås. Det går också bra att själv säga upp avtalet med den gamla elförsäljaren, men enklast är det att kontakta den nya elförsäljaren som tar hand om allt för kundens räkning.

Att byta elförsäljare är avgiftsfritt för elkonsumenten.
 

För en konsument är uppsägningstiden för ett elförsäljningsavtal som gäller tills vidare alltid två veckor. Ett tidsbundet avtal upphör när giltighetstiden går ut.

Enligt allmänna avtalsvillkor har konsumenten rätt att säga upp ett tidsbestämt avtal med två veckors uppsägningstid i samband med flytt om inget annat har avtalats i de enskilda avtalsvillkoren.

Elförsäljarens uppsägningsvillkor framgår av avtalsvillkoren för ditt avtal. Minimivillkoren för uppsägning fastställs i elmarknadslagen, och det är inte tillåtet att avvika från dem.

Du kan kontrollera din förbrukningsinformation i nätbolagets webbtjänst eller på din elräkning. I webbtjänsten kan kunden göra olika sökningar om förbrukningen under en viss period.

Du har rätt att begära gratis information om din förbrukning av nätbolaget eller elförsäljaren.

Elräkningen ska innehålla information om

• antalet enheter som faktureras (mängden elförbrukning som faktureras)
• enhetspriset för varje avgift (till exempel cent/kilowattimme) och den summa som debiteras
• avgifter som påverkar prisbildningen på el
• beloppet av skatterna och grunderna för fastställandet av dem
• elräkningens totalsumma

Fakturan eller dess bilagor ska dessutom innehålla information om

• avtalets giltighetstid
• hur man framför kundklagomål samt en gång om året information om de tvistlösningsmetoder som står till buds
• eldriftsställets faktiska förbrukning och prisuppgifter. Med hjälp av informationen kan du jämföra din förbrukning med motsvarande period året innan

I ett avtal som gäller tills vidare kan priserna ändras inom de ramar som elmarknadslagen och avtalsvillkoren anger. Konsumenten ska få ett meddelande om prishöjningen en månad i förväg.

När det gäller tidsbestämda avtal kan elenergipriset normalt inte ändras mitt under en avtalsperiod förutom på grund av ändrade skatter och andra offentliga avgifter.

Även i ett tidsbundet avtal kan man dock avtala om att priset ska bindas till ett visst referensvärde, till exempel regionpriset på elbörsen. Då följer priset som ska betalas förändringarna i det avtalade referenspriset under avtalsperioden. (Till exempel binds räntan på bostadslån på motsvarande sätt till euriborräntan.)

Elöverföringen är ett naturligt monopol. Det innebär att det inte är ekonomiskt lönsamt att bygga konkurrerande elnät. Dessutom är leveranssäkerheten i elnäten mycket viktig för samhället.

Därför har det stadgats att distributionsnäten är lagstadgade monopol. Kunden kan endast konkurrensutsätta byggandet av sin anslutningsledning. Kunden kan däremot minska sin elräkning genom att konkurrensutsätta elförsäljningen. Du kan göra en prisjämförelse i tjänsten sahkonhinta.fi.

Energimyndigheten utövar tillsyn över elnätsbolagens prissättning av nättjänster som helhet under fyraårsperioder.

Myndigheten fastställer tillsynsmetoderna för elnätsbolagen i förväg och för åtta år i taget. Tillsynsmetoderna bygger på ett avkastningstak. Avkastningstaket fastställs genom att tillåta en skälig avkastning på det kapital som är bundet i elnätet.  Elnätsbolagets intäkter från avgifterna och kostnaderna för produktionen av nättjänsten ska underskrida avkastningstaket under en fyraårsperiod. Det är alltså inte fråga om ett pristak.

Tillsynen är baserad på elmarknadslagstiftningen och de tillsynsmetoder för skälig prissättning som Energimyndigheten har fastställt utifrån den samt rättspraxis. Tillsynsmetoderna ska enligt lagen och rättspraxisen vara jämlika för alla elnätsbolag. Till exempel kan avkastningsgraden inte definieras olika för bolag på landsbygden och bolag i städer.

Energimyndigheten undersöker skäligheten i prissättningen 2016–2019 under 2020.  Då ger myndigheten varje elnätsbolag ett tillsynsbeslut gällande skäligheten i prissättningen. Om elnätsbolaget har tagit ut ett överpris ska detta återbäras till kunderna i nättjänstavgifterna under följande fyraårsperiod.

Om beloppet av överprissättningen under en fyraårsperiod överskrider den skäliga avkastningen med minst fem procent tillkommer ränta som ska krediteras kunderna. Efter två fyraårsperioder med överskott kan Energimyndigheten inleda ett bötesförfarande och föreslå en påföljdsavgift för marknadsdomstolen.

Om elnätsbolaget uppvisar ett underskott (dvs. om det har underprissatt sin nättjänstavgift) kan det på motsvarande sätt höja sin nättjänstavgift med motsvarande summa under följande tillsynsperiod.

Energimyndigheten övervakar höjningar av nättjänstavgifterna i samband med prisändringar. Nätinnehavaren får höja sina avgifter för överföring och distribution med högst 15 procent jämfört med de avgifter som nätinnehavaren tagit ut under de tolv månader som omedelbart föregick höjningen.

Den maximala godtagbara höjningen beräknas utifrån den genomsnittliga totalavgift som respektive nätbolag tar ut av en kundgrupp som representerar användarna av elnätet (typanvändare) under en granskningsperiod på tolv månader. Det maximala godtagbara beloppet beräknas utifrån priset på överföring och distribution inklusive skatt. Eventuella höjningar av skatter och avgifter av skattenatur under granskningsperioden ingår inte i beräkningen av det maximala godtagbara beloppet.

På grund av stormar och omfattande strömavbrott i slutet av 2011 infördes krav på en förbättring av leveranssäkerheten i distributionsnäten i elmarknadslagen. Enligt lagen ska distributionsnätbolag senast före slutet av 2028 se till att storm eller snöbelastning inte orsakar avbrott i eldistributionen på över 6 timmar inom detaljplaneområden och över 36 timmar utanför dem.

Elnätsbolaget får välja vilka metoder som används för att uppnå kraven på leveranssäkerhet. Jordkablar är en godkänd metod.

Enligt konsekvensbedömningen av lagen är kostnaderna för kraven på 6 och 36 timmar 3,5 miljarder euro. Enligt uppgifter som Energimyndigheten har inhämtat av elnätsbolagen motsvarar uppskattningen ungefär de faktiska kostnaderna.

Det kostar att höja nivån på leveranssäkerheten i elnätet. I regel är det inte möjligt att samtidigt ge kunderna hög nivå på leveranssäkerheten, till exempel störningsfri tillgång på el och låg elavbrottsfrekvens, och ett lågt pris på nättjänsten.

Energimyndigheten övervakar förbättringen av elnätets leveranssäkerhet med hjälp av nätbolagens utvecklingsplaner. Elnätsbolagen ska överlämna uppdaterade utvecklingsplaner till Energimyndigheten vartannat år.

Utvecklingsplanerna ska bl.a. innehålla information om vilka metoder elnätsbolaget använder för att uppfylla leveranssäkerhetskraven i lagen och åtgärdsmängderna för de följande två åren och fram till 2028. Elnätsbolagen ska sedan 2016 även ge information om vilka investeringar som har gjorts under de två föregående åren.

Enligt de första utvecklingsplanerna som elnätsbolagen har överlämnat till Energimyndigheten gör elnätsbolagen ersättande investeringar och förebyggande underhåll för ungefär 9 miljarder euro åren 2014–2028. Enbart kostnaderna för att upprätthålla ett nät av det nuvarande slaget uppgår dock till 6–7 miljarder euro.

En stor del av luftledningsnätet i Finland byggdes på 1960–1970-talet, vilket innebär att en betydande del av elnätet i vilket fall som helst bör förnyas.

Energimyndigheten ska höra intressenterna och diskutera metodutkastet med dem när tillsynsmetoderna utvecklas. Framför allt ska de berörda parterna, dvs. elnätsbolagen, höras när metoderna utvecklas.

Myndigheten mottog till exempel cirka 300 utlåtanden om tillsynsmetoderna i samband med en aktiv dialog 2014–2015.

Om beloppet av överprissättningen under en fyraårsperiod överskrider den skäliga avkastningen med minst fem procent tillkommer ränta som ska krediteras kunderna under följande fyraårsperiod.

Ja. Förvärvaren av elnätsverksamheten eller det mottagande bolaget vid en fusion ansvarar för att en eventuell överprissättning återbärs till det överlåtna eller fusionerade elnätsbolagets kunder både i fråga om den innevarande tillsynsperioden och den tillsynsperiod som gäller de föregående fyra åren.

Ett ägarbyte befriar inte heller elnätsbolaget från ansvaret att återbära överskottet till sina kunder.

På motsvarande sätt får förvärvaren eller det mottagande bolaget överta det eventuella underskottet från den innevarande och föregående fyraårsperioden.

Nej. Det bundna kapitalet i Energimyndighetens korrigerade balansräkning kan högst motsvara elnätets nuvarande bruksvärde. Elnätets nuvarande bruksvärde beräknas utifrån enhetspriserna på de elnätskomponenter som Energimyndigheten har fastställt (till exempel luftledningar, jordkablar, transformatorer), nätkomponenternas medelålder och den livslängd som nätbolaget har valt för nätkomponenterna. Det nuvarande bruksvärdet för varje komponent i nätinnehavarens elnät och det nuvarande bruksvärdet på hela nätet bildas av summan av komponenternas nuvarande bruksvärden. I praktiken är elnätets nuvarande bruksvärde större ju nyare elnätet är. När en nätkomponents medelålder motsvarar livslängden är det nuvarande bruksvärdet noll.

Oberoende av hur mycket lån som har inkluderats i bolagets balansräkning utgör elnätets nuvarande bruksvärde det maximala beloppet av det bundna kapital utifrån vilket den skäliga avkastningen beräknas. Om skuldbeloppet överskrider elnätets nuvarande bruksvärde inkluderas alltså inte den överskridande delen vid beräkningen av avkastningen och ingen avkastning erhålls på den.

Tillsynsmetoderna beaktar inte de räntekostnader som betalas för bolagets lån, dvs. metoderna tillåter ingen avkastning på basis av dem. De är skattefrågor och Energimyndigheten har ingen lagstadgad befogenhet att utöva tillsyn över dem.

Finansieringskostnaderna kommer först efter utgångspunkten för den beräkning som görs i samband med tillsynsmetoderna, dvs. rörelsevinsten, i resultaträkningen och har ingen inverkan på beräkningen av det faktiska justerade resultatet. Beräkningen utgår alltså från rörelsevinsten, varvid till exempel de räntekostnader som bolaget betalar inte påverkar beräkningen på något sätt.

Den tillåtna avkastningsgraden för elnätsbolag varierar i olika EU-länder. Det är dock inte möjligt att utifrån skillnaderna i avkastningsgrad dra direkta slutsatser om skillnaderna i den avkastning uttryckt i euro som tillåts för elnätsbolagen. Skillnaderna i de övriga delområdena av tillsynsmetoderna inverkar också på detta.

Energimyndigheten har gjort en sammanställning av den skäliga avkastningsgrad som tillsynsmyndigheterna i olika europeiska länder tillämpar. Sammanställningen finns i en bilaga till det utlåtande som myndigheten har överlämnat till riksdagens ekonomiutskott (stordia 20). Till exempel uppgår den avkastningsgrad som myndigheten i Sverige har fastställt för åren 2016–2019 till 6,65 procent efter att den har omvandlats så att den är nominell, medan motsvarande siffra i Finland är 6,87 procent. I Norge har den jämförbara avkastningsgraden åren 2007–2016 i genomsnitt varit 6,28 procent.